Kärlekens kraft i samhällsdebatten

Mitt minne återvänder till Skärgårdslinjens buss en mörk fredagskväll i februari. Jag satt och läste en bok då jag började höra snyftningar bak i bussen, snyftningar som snart utvecklades till ett tyst gråt. Jag vände mig om och såg en man i 40-års åldern vars ansikte lystes upp av skärmen på en röd mini-pad.

- Ursäkta, hur är läget, frågade jag på finska? 
- Vah, int nåå, svarade mannen förvånat och aningen aggressivt. 
- Nää, jag ville bara kolla att allt är väl, jag tycker inte man skall behöva vara ensam då man är ledsen, om man förstås inte vill det. Jag finns här och lyssnar vid behov, förklarade jag. 

Mannen ville inte tala. Så jag vände mig om och tänkte fortsätta läsa. Då fick jag syn på ölarna jag hade med mig, jag tog en öl och vände mig om i det trånga bussätet och bjöd ölen till mannen. Jag tog en till till mig själv också, öppnade den och sade "kippis". Därefter pratade mannen non-stop hela resan från Åbo till Pargas, där han steg av.

Orsaken att jag tänker på mannen just nu är resultaten i riksdagsvalet och på grund av "Ungdom mot rasism i Finlands" kampanj där man skall rita ett hjärta i sin handflata och ta en selfie med sin hand som i en hälsning. Budskapet är att vi skall övervinna rasismen genom kärlek. 

Jag anar att en del inte tror på kärlekens kraft utan vill gå ut och ta till våld eller hårda ord mot de som inte är toleranta mot minoriteter av alla de slag. Men jag tror att om vi skall övertyga trångsynta människor att vi som talar svenska, talar samiska, har annan hudfärg, tillhör sexuella minoriteter, tillhör andra religioner, är flyktingar, arbetsinvandrare eller något annat, så måste vi göra det genom att vara toleranta och kärleksfulla. Orsaken till att vi inte är välkomna är för att de inte känner oss och är rädda för att vi skall skuffa dem åt sidan. Och kanske ta deras plats.

Nu funderar ni säkert vad storyn om den ledsna mannen i bussen har med detta att göra. Det har allting med detta att göra. 

Precis innan mannen med den röda mini-padden steg av bussen vände mannen sig mot mig och sa: 

- int fittan sku ja ha trott att en neger sku ha brytt sig om mig och frågat hur jag mår, de sku int nån finne göra någonsin, tack!

Vi vinner genom kärlek och omtanke, så glöm inte att ett litet "Hej" kan göra en annans persons dag även om det bara är ett "Hej" för dig. Och det är vägen till ett tolerantare Finland.