För det första så tror jag att en svartvit bild skall kunna ge betraktaren möjlighet att se färgerna fast endast nyanser av svart och vitt syns. Detta tycker jag är oerhört svårt att lyckas med då jag fotograferar svartvitt. Kanske för att jag gillar färg så mycket?
För det andra tycker jag bilder på människor gör sig bäst i svartvitt, men inte alla människor. Helst skall det vara skruttiga människor eller så ska de ha former som framhävs av det svartvita fotografiet, typ muskler.
Och på tal om skruttiga människor så tycker jag också träd och andra skrovliga ytor kan vara fina i svartvitt.
För det tredje har jag märkt att flera svartvita bilder låter objektet ta upp en stor del av bilden, exepelvis en närbild på ett ansikte av en gammal skruttig man. Det skapar känsla och kanske en gnutta melankoli.
Men förutom objektet i bilden är en bra bakgrund ett måste för ett lyckat fotografi. Många fotografer använder sig av ett kort skärpedjup så bakgrunden blir suddig. Och ofta ser man studiofotografier med en svart backdrop, vilket jag personligen gillar mycket.
Tyvärr används ofta en ljus bakgrund felaktigt och då upplever jag att objekten sjunker in i bakgrunden för mycket. Detta ser jag oftast på bröllopsfotografier utomhus.
Men sist och slutligen handlar ju allting om hur ljuset ligger på objektet. Vilket kan skapa en hel stor sjö av olika känslor i bilden. Och med dessa ord skall jag utmana mig själv till mer svartvit fotografering, fast färger är så härliga.
Vad tycker du? Är det något jag glömt eller pratar jag bara strunt?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar