Folk som flyr vardagen

Har lyssnat en hel del på musik de senaste dagarna och en sak som fastnat är att de finns hur många sånger som helst om att fly vardagen. Veronica Maggio sjunger om Havanna mamma som åker iväg och förbättrar världen.



Medan Wyclef sjunger om att han kommer tillbaka i November eftersom han inte kan jobba från 9-17.



Båda två flyr av själviska skäl. Den ena far på världsturnéer för att jobba och förtjäna deras levebröd genom det. Den andra vill hjälpa gatubarnen i Havanna. De är förstås inte själviskt att hjälpa gatubarnen i Havanna men att lämna sina egna kan ju uppfattas som en relativt självisk handling. Inte är väl det heller själviskt att förtjäna sitt levebröd utomlands men visst lider väl familjen av det också kan man tro.

Så varför vill man fly sin vardag till en annan vardag. Kommer man inte att fly från den också i sin tur? Kanske man borde söka reda på de fina i sin vardag och sedan leva med den och om man sedan vill byta miljö ta med sin familj på det. Ibland tror jag att folk flyr så mycket att dom glömmer sina närmaste och försämrar därmed dom viktigaste relationerna.

Hur skall man kunna komma hem i November eller från Havanna om man inte har något att komma hem till?
För ibland vill man faktiskt komma hem igen!